Pohjoisen laulu (Sången från Norden) (1982) otsikkopalkki

  1. Tuo pohjoisen laulu aina sielussani soi.
    Jokapäiväinen leipä meidät meren taakse toi.
    Kulki kylään renkkusillat, ei ollut joka ilta säpinää.
    Nyt kapakoissa arki-illat juoksee juurettomat nää.
    Tuon laulun hellä äiti oli kuuden päivän työ.
    Ja laulun herkkä isä on usvainen latomeren yö.
  2. Tuo pohjoisen laulu,
    se mentiin vaihtoaskelin.
    Ja miehet oli miehiä,
    ne teki oman rivinkin.
    Ja tytöt kesäleningeissään
    seisoi huokuvin rinnoin.
    Siellä mieheksi kasvoin
    posket punehtunein pinnoin.
    Ja sitten sinun kanssas
    mä menin syömään makkaroita.
    Me juotiin sittisuutaa,
    sä poimit päivänkakkaroita.Kun tulin Ruotsista niin kuin
    muutkin kesälomalaiset
    vaimon kans vanhalle tanssilavalle,
    siellä nuoret pojat saarnas
    niin kuin lestadiolaiset
    ennen vanhaan seurakunnalle.Ei ne soittaneet oikeita pelejä lainkaan,
    niin kuin ennen Syrjälän Jukka.
    Tuomiopäivä tulee, huusi siellä joku
    punapäinen poikarukka.
  3. Mutta pohjoisen laulussa
    on kuuma Argentiinan pusta,
    antaa lauluun surureunat
    kaamoksen kaipuu musta.
    On siinä kaihomieltä
    ja onnen odotusta.
    Se auttaa ujon pojan kieltä,
    se antaa lohdutusta.
    Te voitte viedä kaiken,
    ootte melkein vieneetkin.
    Mutta tanssin tieni loppuun,
    tanssin tieni loppuun
    pohjoisen laulun sävelin.

  1. Hör sängen från Norden,
    den är evigt i min själ,
    men vårt dagliga bröd
    tvang oss till att ta farväl.
    Vi gick på bockbro över ängen,
    vi gick på åkern bakom plogen –
    nu ränner där en rotlös skara
    alla dagar på krogen.
    Hårt arbete och möda
    det var sångens far och mor
    och vattendränkta slätter
    var sångens syster, sångens bror.
  2. Till sången från Norden
    gled man fram med växelsteg
    och mannen var man, han,
    och stod i eget led och teg.
    Och flickorna I sommarkjolar
    konstiga nya känslor tände –
    där växte jag ifrån min barndom
    och rodnaden på kinden brände.
    Men nere vid kiosken
    åt jag knackkorvar med dej
    och vi drack sockerdricka,
    du gav en prästkrade åt mig.När jag återvände hit som alla andra sommargäster
    fick jag se den gamla dansbanan igen.
    Där stod unga killar mässande som domedagspräster
    och predikade för församlingen.
    Och de spelade inga riktiga låtar,
    inga tryckare om längtans blomma.
    ”Syndafloden kommer”, skrek en typ med knallrött hår
    och ögon som var tomma.
  3. Men i sången från Norden
    finns Argentinas heta pusta –
    i ett sorgband av toner
    finns vinterns vemodsfyllda lusta.
    Den sången lossar tungans knutar,
    ger tröst när allting går åt skogen,
    den är vår lycka och vår längtan,
    den sången är oss alltid trogen.
    Ni kan ta allt ifrån mej,
    ja, allting kan ta slut,
    men till den sångens toner,
    till den sångens toner
    skall jag dansa vägen ut!

Övers. Barbara Helsingius

 

otsikkopalkki