Älskling, kan du inte ta mej hem tillbaka? (Kulta, etkö tulis hakemaan mua kotiin?)

(Övers. Marita Lindqvist)

I stan i morgonstunden
jag fann mej ett tu tre.
Nog är jag ännu bunden
vid henne, kan jag se.

Jag vill inte bo på vischan, sa
hon då hon reste bort.
Men nu tycktes i telefon hon ha
en röst av en annan sort.

Hon sa: Nu går det riktigt bra för mej.
Jag har ett bostads-sparprogram.
Och med jobbet har det klarat sej,
jag kör datorn bak och fram.
Varje sörvisepunkt på nära håll,
biblioteket ligger där.
Men jag fattar inte varför jag
ensam ändå år

Älskling, kan du inte ta mej hem tillbaka
Vi är fattiga. Kulisser är det mesta.
Älskling, kan du inte ta mej hem tillbaka.
Här bryr sej ingen riktigt om sin nästa.

Till min förra flickvän gick jag
med en böå violbukett.
Och stiga in det fick jag,
hennes lägenhet var nätt.
Romantik fanns där mellan pärmar,
gröna paren bak gardin.

I ett kök som man ser i vår veckopress
ett glas hon inte diskat än.
Ton i ton gick henner sovrum,
överkast och persienn.
Mycket vackert kan jag se, men av livet inget spår.
Medicin för sömn på nattduksbordet står.

Älskling...

Tillbaka går inte vägen
som blott är några mil.
Nu skyndar hon på stegen.
Tar till krogen vi en bil?
Hon sa: Du måste förlåta mej,
när jag ringde igår var jag svag.
Men jag tror att var människa önskar sej
att bli buren bort en dag...

Älskling...