Trompelompe (Känkkäränkkä)

(Övers. Marita Lindqvist)

Det finns ett troll som jag känner,
Trompelompe är dess namn.
Barnen det hälsar på är dess vänner,
tar gärna trollet i famn.
Liten hon är som en pysslingprick
och vuxna kan ej henne se.
Men barnen visar hon att tvärtemot
man borde sej helst bete.

När mamma säger ”gonatt, gonatt”
och rullgardinen drar ner,
kommer Trompelompe smygande
och oj, så listigt hon ler.´
Hon säger: ”Lägg er så fötterna
på dynan vilar bra,
och näsan sticker ni långt, längt ne
i fotändan, hahaaa;”

Man vet aldrig när lilla Trompelompe
är på bästa trollhumöret.
Men det kan hända att hon grillar vår gröt
och strör några russin i smöret.
Så det är (nog)bäst att trollet Trompelompe
visar sej knappt nå(go)n vecka.
Hon kan trolla allt riktigt hullerombuller,
och mamma säger: ”Nu får det räcka;”

På morgonen ska man till dagis gå,
man får inte streta emot.
Men när stövlarna man ska ta på
blir de alltid på orätt fot.
Och Trompelompe i örat viskar:
”Snart får ni bråka och slåss,
för barnen ni träffar på dagis är
en äckliga ungar förstås;”

Man vet aldrig när...

...Men bakom allting vi finner trollet vårt, det fräcka.