När den stora floden svämmar över (Kun iso joki tulvii)otsikkopalkki

(Övers. Barbara Helsingius)

När den stora floden svämmar över
då tror bara den som själv det ser.
Man hade talat om det ideligen,
aldrig var det någon hast.
Alla lever sina liv en dag i sänder
och vill inte se det som sker;
ändå blev det ingen överraskning
när fördämningarna brast.

Igår ännu var allting bara arbete,
familj och räkningar, bostad och skatt –
nu går man med slutna ögon och tror
att det bara är natt.
När floden svämmar över
då sover ingenjören,
datorerna är stumma
och täppta alla rören –
när den stora floden svämmar över.

När den stora floden svämmar över
räddar man det käraste man har;
någon gömmer sina rikedomar,
någon sitt enda barn från ödet.
Någon vägrar ännu tro att allt det här är sant,
sina medaljer fram han tar
och på stödkonserter säljer man
t-skjortor med ”Rock-mot-flödet”.

I huvudstaden grubblar kommittéer på kommunikéer
fast de står i vatten till höften,
och mänskorna drunknar
innan de fått sina löften.
När floden svämmar över
hjälper inga sympatier,
och inga ställningstaganden
från våra partier –
när den stora floden svämmar över.

När den stora floden svämmar över
säljer säkert någon skydd mot nöden
och råttorna blir fräcka,
men rika räven gör de bästa kapen.
För fattiga och gamla finns det aldrig någon båt,
de lämnas åt sina öden.
Och först går varken kvinnor eller barn
men de som bär vapen.

Någon dåre lastar hela möblemanget på en bil
och någon tar allt det han kommer över,
någon sätter en hjälm på sitt huvud –
en kris är vad han behöver!
När floden svämmar över
är det jordens vädergällning,
lönlöst lägga in
en förlängd tidsbeställning,
när den stora floden svämmar över.

När den stora floden svämmar över
är allt stängt men öppna står templen
och i rikets plenisdalar har man säkra
uppgifter om räddningen.
Några vältrar sig förblindade i vällust
som var domedagen kommen,
andra plundrar sig till prylar som om
kunde man få tröst av myckenheten.

Ingenstans i lyckans sötma, tårars sälta, hyckleri,
i trosbekännelsers band
blottas vilddjuret i mänskan
som när vatten täcker land.
När floden svämmar över
störtas gudarna till marken
och utav spånor täljde
Gubben Noak aldrig arken –
när den stora floden svämmar över.

När den stora floden svämmar över
borta är då lag och fosterland
och ordningsmakten undenröjer alla
störande element.
I nyheterna nämns bara de som har
gått fram med mördarhand
medan politikerna grälar om ansvaret
för det som hänt.

Med vattnet stiger plundringen, och alla rivan skrifter
ondskan och allt det so har dött –
våra blodröda synder blottas
och varför vi förblött.
När floden svämmar över
är det vi kvar har lämnat
tillintetgjorda hem och gudabilder
som har rämnat –
när den stora floden svämmar över.

otsikkopalkki