Finne från väster (Suomalainen reissupoika)

(Övers. Marita Lindquist)

Granna ting hans ryggsäck rymmer.
Han är fri och här igen.
Han är finne. Han har vandrat.
Kvinnotårar? Ja, än sen.Drömmar hade han väl inga
då han lämnade sitt land,
miste jord och miste rötter.
Vad fanns kvar? Hans tomma hand.I Västerås där har jag svettats.
Kostamus var jävligt kallt.
Valkar fick väl mina nävar.
Jobbet, det var mitt trots allt.

I baracken hårda britsar,
kvinnobröst på pappersbild.
Lukten var ej sommarängens,
piss och svett gör ingen mild.Lördag gick man först i bastun,
klädde upp sej, for till stan.
Blev förbannad på en kompis,
gav på käften, visst för fan.Drack för mycket. Slutlikviden
fick jag, och det söp jag på.
Hängde håglös på Centralen.
Något jobb fanns ej ett få.

Nu så bär du väskan för mej.
I den klirrar billig-spriten.
Ta en klunk, ta två, jag ser ju
hur du har det, arma skiten.Visst har jag en själ i kroppen,
men den sitter djupt därinne.
Bara spriten uppenbarar
något hemligt hos en finne.”Men du, man är sjutton inte alls nån buse,
och tjejen min hon har studerat.
Men hon har såna fina vänner.
Jag fantiserat om att hälsa på.”

Granna ting hans ryggsäck rymmer.
Han är fri och här igen.
Han är finne. Han har vandrat.
Kvinnotårar? Ja, än sen.